Det finns så mycket som kretsar i huvudet, men ibland är det banne mig helt tomt. Tror jag nått en sådan punkt just nu. Jag känner mig tom, men samtidigt full. Hmm, japp jag är knepig. Men jag är nog bara mänsklig, förhoppningsvis. Vad det nu egentligen innebär med att vara mänsklig. En senare gåta.
Kan tomheten innebära en vändpunkt eller måste man vara lite tom ibland för att hinna med att tänka?! Jag snackar inte vändpunkt för att det är ett nytt år och blabla sånt trams orkar jag inte med riktigt.
Det jag vill förändra får jag väl göra här och nu och inte vänta tills det blir ett nytt år varje gång? Nyårslöften är alltså inget för mig. Sidospår.
Äh, jag skiter i detta nu. Kommer nog ingen vart ändå. Jag är tom helt enkelt och så får det va för ett tag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar